Vänta nu, det gick för fort. Äldsta sonen tog sitt pick och pack och flyttade idag, svisch så var han borta! Ända ut på Mälaröarna, tillsammans med flickvännen. Jättekul för dem. Men jäklar vad det gör ont i hjärtat...
- Posted using BlogPress from my iPhone
14 kommentarer:
Vet precis hur det känns, har ju redan gått igenom det där. Enda trösten är väl att man faktiskt tro det eller ej....vänjer sig! Kram
Kram!
Man vänjer sig o sen blir relationen så mycket bättre o vuxen
Kram
Vi e helt "barnfria" hemma och tycker att det är väldigt skönt.
Fast i början ringde jag nog lite för ofta.
ha de Fia
Förstår att de blir tomt, de var väl inte länge sen ni fixade hans rum? Fast nu får ni ett fint kontor :)
Ha en mysig första advent!
Kram
Susuanne,som du har väntat på att han ska flytta..dom finns ju kvar.. KRam
Ylva, jag vet , jag vet! Därför blev jag så förvånad att jag känner så i hjärtat :) Kram!
Å när man är mitt i tonåren så vil man inget hellre än att ungarna flyttar hemifrån... (man = jag)
Kram
oj - tomt.
Jag tycker nog att de måste mjukstarta lite med några dagar i taget så att man vänjer sig.
Jag både längtar och bävar för den adg. Ha en fortsatt trevlig 1:a advent
Är inte där än... Men kan tänka mig att det blir tomt! :-(
Kramar!
Usch ja, jag minns hur det kändes i juni.... Kram!
Fy tusan vad det måste kännas - iaf till en början. Vår dotter som går sista året på gymnasiet pratar om att flytta till Berlin till hösten däroch plugga... En pojkvän drar där också.
Hu, så jobbigt!
Skicka en kommentar