Skrivtolkningens skyddsängel, vår färgstarka, stridbara, generösa medlem Ulrika Voghera har somnat in i natt. Sonen Thomas var med henne under hennes sista timmar.
Ulrika var en kämpe, en aktivist som under många år i föreningen tog som sin speciella uppgift att tillgängliggöra kulturen i Stockholm för hörselskadade. Oförtröttligt kontaktade hon kulturinstitutionerna och informerade om och krävde hörselslingor, textning och skrivtolkning. Att hennes speciella hjärtebarn Folkoperan införde textade föreställningar för ett par år sedan fröjdade henne särskilt mycket.
Ulrika torde vara den enda personen i världen som låtit tatuera in symbolen för skrivtolkning i sitt eget skinn.
En medlem i de hörselskadades förening i Stockholm som nu gått bort läste jag om idag på facebook, vilken kvinna, som brann för att tillgängliggöra kulturen i Stockholm för hörselskadade, och tatuerade in den lilla symbolen för skrivtolkning på sin arm. Jag förstår inte varför inte alla föreställningar på de stora scenerna är skrivtolkade? Var ju på Stadsteatern och såg "A chorus line" ,som var skrivtolkad kanske 2 ggr under våren, jag fick ju en liten mobil att ha i knät som hjälpte mej mycket, varför är inte alla föreställningar skrivtolkade?
Orsakullan undrar idag :
- 4. Ute blåser sommarvind, har du haft en flygande drake?
- Nej, det har jag inte haft, minns istället att jag spelade en skiva hos farmor och farfar när jag var liten som hette : Puff, en pappersdrake", det var Jan Malmsjö som sjöng och den var så sorglig och fin.
- Originalet: "Puff, the Magic Dragon" hade Peter, Paul and Mary en hit med 1963.
