Sorgligt att läsa denna artikel från
SvD igår om att klagomålen ökar från patienter angående förlossningsvården i Stockholm. Men det är inte konstigt, det är nästan som man inte har förstått varför inte det har klagats mer! Med detta tryck på förlossningsplatser som inte finns, alla dessa hänvisningar, och för få händer som kan ta hand om alla som kommer in...så är det inte konstigt! Jag ser alla dessa nya kollegor på dagen, och förstås vi på natten som vänder in och ut på oss för våra patienter, vi hoppar över toabesök och raster för att göra det bästa för våra mammor, jobbar över för att hinna dokumentera. Sen har vi de nya läkarna som inte hinner få de stöd som de borde få från sina erfarna kollegor. Ack ja, det är inte konstigt att klagomålen ökar! Några kollegor var till sjukhusdirektören igår och berättade hur de upplever situationen, bra, vi har ju klagat nu i över ett år. Men vi som är kvar vill fortfarande göra ett bra jobb, och vi gör ett bra jobb! Drömmen är förstås att öka flödet till det bättre, flera BB-platser så att vi kan ta emot flera .
Något som jag är så stolt över ,det är mina underbara kollegor och uskor på natten, som hjälps åt, kämpar,gråter,skrattar och vi har en underbar stämning på jobbet! Så än har vi inte gett upp!
