Ibland träffar man på blivande föräldrar som,tja vad ska man säga,inte litar på sjukvården och att vi som proffessionella oftast vet vad som är bra och inte bra och vad som kommer att ske och inte ske under en förlossning.
I natt hade jag och min undersköterska ett sådant par. Vi kämpade och slet för att få dem att förstå. Det tog flera timmar innan de förstod och accepterade vad som skulle bli bäst. Och innan vi gick hem i morse,så blev det också förlossning. Jag lovar att både jag och min usk var lika slut (nästan)som paret! När jag kom ut från jobbet (efter lite övertidsarbete)i morse,så kände jag inte först att det var så kallt! Jag var ju så varm och svettig efter den långa och intensiva natten med dessa blivande föräldrar! Som tur var det en väldigt lugn natt i övrigt på jobbet,så jag kunde ägna alla 10 timmar till detta par. Det är med en viss stolthet som jag/vi med facit ihand fick föräldrarna att förstå vad som skulle bli bäst, att det slutade med en fin förlossning,och det trots allt blev en upplevelse som så småningom de kommer att landa i och förhoppningsvis förstå att man ibland faktiskt kan lita på sjukvården!
Ikväll återhämtar jag mig efter den tuffa natten i soffan med ett gott glas rödvin!
