onsdag 18 september 2013

Pappa

Hade flera missade samtal på mobilen när jag vaknade idag på eftermiddagen. Pappa har varit okontaktbar under dagen, men under eftermiddagen ha de fått lite kontakt igen, men någon mat har han inte ätit. Precis samma sak hände förra hösten, skrev bl.a detta om livets slutskede, och det här om svåra val.
Minns att det var tuffa dagar förra året, och chocken då vi åkte upp till honom och han då har vaknat till och säger med klar röst : jag vill ha mat! Känner mej ändå så mycket lugnare idag än vad jag gjorde förra året. Men det är svårt när man inte bor så nära. Haft en långt samtal med lillebror som bor lite närmare, och kan åka dit i morgon. Vi får se hur han mår då.
Pappa blir väl omhändertagen på sitt äldreboende, jag vill bara att han inte ska ha ont.
Kristian Gidlund dog igår, hans sista vackra ord blev:

"Så föll ett långsamt regn genom trädgården.

 Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst."

                                                   Kristian Gidlund

6 kommentarer:

BP sa...

Ja Susjos... det är inte roligt att bo långt ifrån ens pappa som ändå stretar emot bra verkar det som.
Har följt Kristians blogg ett tag (efter bortgången av min bästa vän (han blev 45 år) i cancer ifjol.
Det finns inga ord för at beskriva Kristians styrka. Han har verkligen satt denna eländiga Mr C på kartan på ett klart, öppet och fantastiskt sätt.

Lider din pappa också av cancer? (Ska läsa dina länkar, har ju inte följt dig så länge). Nu är ju din pappa betydligt äldre än Kristian. Men precis som Kristian i slutskedet så hoppas jag verkligen att din pappa inte har ont. Ingen ska behöva lida när det närmar sig slutet - ingen!

BP sa...

Jag igen. Nu har jag läst dina tidigare inlägg. Håller helt med dig om att "förvaring som en grönsak utan stimulans" är döden. Så vill jag inte ha det. Inte du heller.
Å inte din pappa heller verkar det som. Han vill nog ha just det som gör livet värt att leva om man är gammal. Å precis det bjöd du honom på.
Det är livselexiret som han behöver för att känna sig som en levande människa! Å hur kan man övertyga/muta det äldreboendets personal att just bjuda på det...

Anni sa...

Oj vännen, var det det du vaknade till. Tänk, inte anade vi det när vi hördes vid innan du somnade. Så lite vi vet. Så mycket vi tar för givet.

Minns förra året och håller tummarna för att din pappa vill ha mat när du kommer imorgon.
Stor kram!

Anna sa...

KRAM!

Öbon sa...

Så svårt och tungt.

Mina varmaste tankar går till dig.

Singelmamman sa...

Skickar en kram.