En kallsup fostervatten

Jag har klarat mej bra genom åren- att inte svälja fostervatten, duschad av det, ja det har man ju blivit flertal gånger,  men att råka gapa och få det i sig,både genom näsa och mun, nej det har jag lyckats undvika...tills i morse.
Kan ni se scenariot framför er:  Jag sitter framför kvinnan som så smått börjar känna krystvärkar. Klockan är 06.38 på morgonen ,och jag ska snart gå hem efter den långa nattens arbetspass. Vi har "gjort kortbädd", alltså tagit bort den nedre delen av förlossnings sängen, så jag kommer åt att se om barnet är på väg och hålla perinealskydd. Jag vet att hon är helt öppen och jag vet att vattnet inte har gått. Jag är trött och sätter mej på en pall framför kvinnan och ber den nya sommarvikarien, uskan, att höja sängen lite så att jag slipper sitta med böjd rygg (man måste ju tänka på arbetsställningen), och då kl 06.39 så säger det bara "poff" och vattnet sprutar rakt över mej ,så jag blir sjöblöt- trots att jag har ett plastförkläde på mej! Och såklart klunkar jag i mej fostervatten och även genom näsan suger jag i mej det! Ögonen klarar sig, eftersom jag tack vare min ålder numera måste ha glasögon på jobbet! Att gå och byta om var det inte tal om, dyngsur så får jag ett par minuter senare ta emot en stor fin pojke. Tur i oturen så var det en dalmas jag hjälpte till världen, så han är förlåten! Haha! Jag kände mej som en dränkt katt när jag kom ut ifrån rummet. Det blev en vanlig dusch innan jag åkte hem, och den dyngsura bh:n kunde jag inte sätta på mej igen, så jag fick åka hem utan bh. (jag som aldrig går utan bh! haha!!!). Nu är det ju inte så farligt med att få fostervatten på sig, det är sterilt vatten med mest vatten och urin från barnet, och gossen hade inte bajsat i forstervattnet,så det var klart fint vatten som jag fick över mej, lite lätt uppfriskande sådär på morgonkvisten!  Nu ska jag strax bege mej till jobbet igen, ska försöka undvika att få fostervatten på mej i natt!