För få händer i natt igen, och alldeles för många som ville föda barn inatt- det gick knappt ihop. Tror det blev 9 eller 10 barn under nattens timmar, och helt galet att vi på natten är färre än de på dagen! Jag fick vara med vid 4 av dem, det var full rulle med tvillingar, kejsarsnitt och så den vanliga vägen ut för att se dagens ljus. Såklart blev det övertid, för journal ska ju också skrivas, med bm. student. Kom från jobbet en och en halv timme efter arbetstid, och då hade jag inte fått någon frukost, så jag var nog lite farlig på vägarna i morse! Det blev inte mycket sömn, för måndagar betyder jympa..bara att ladda om- och faktiskt skönt att rensa huvud och kropp med ett jympapass. Nu hägrar sängen. Detta var inlägg nr 4 av blogg 100
måndag 9 mars 2015
Marsbarnen vill ut!
För få händer i natt igen, och alldeles för många som ville föda barn inatt- det gick knappt ihop. Tror det blev 9 eller 10 barn under nattens timmar, och helt galet att vi på natten är färre än de på dagen! Jag fick vara med vid 4 av dem, det var full rulle med tvillingar, kejsarsnitt och så den vanliga vägen ut för att se dagens ljus. Såklart blev det övertid, för journal ska ju också skrivas, med bm. student. Kom från jobbet en och en halv timme efter arbetstid, och då hade jag inte fått någon frukost, så jag var nog lite farlig på vägarna i morse! Det blev inte mycket sömn, för måndagar betyder jympa..bara att ladda om- och faktiskt skönt att rensa huvud och kropp med ett jympapass. Nu hägrar sängen. Detta var inlägg nr 4 av blogg 100
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ojoj, det låter tufft! Och som du säger, vad konstigt att det är mindre personal på natten för förmodligen föds väl lika många barn dygnet runt.
Låter som en omöjlig situation på ditt jobb, och det jobbet du har som är så viktig, som handlar om hela Sveriges framtid !!!!
Dom som planerar och styr borde ju kunna värna om sin personal,
om någon av er bränner ut sig faller ju allt ihop.
Vissa jobb får inte handla om pengar, och vården hör dit.
Va rädd om dig.
Tjingelingen från Rantamor.
Men fy vad jobbigt! Ja, inte att det tittar ut så många fina barn, såklart, men arbetssituationen.
Du bidrar verkligen till att göra underverk - varje dag!
Kram
Suck, det blev många barn det! Beundrar dig och dina kollegor. Åsså kan jag inte låta bli att tänka på vissa böcker vi ger ut här på mitt förlag med mått och avstånd just i sjukhusmiljö när jag tittar på en av dina bilder. Känner nästan dåligt samvete här...
Å, att behöva jobba över så länge efter ett redan långt nattpass... Fy så trött du måste varit. Kram.
Ojjj så många barn.
Skicka en kommentar