torsdag 22 september 2022

En torsdag i september...


Första natten på jobbet efter en lång ledighet rusade fram, mycket att göra även på BB, eftervården, så natten gick fort. På förlossningen var det hysteriskt mycket att göra, och fullt i hela Stockholm som vanligt. Jag är mycket tacksam för att min hörsel har gjort att jag nu har andra arbetsuppgifter, för jag fattar inte att jag orkade jobba så länge på förlossningen?

På min cykelväg genom kyrkogården i morse låg dimman kvar på sina ställen, en otroligt fin morgon. Nu har jag sovit gott hela dagen och är redo för ännu en natt på jobbet.

Orsakullan har idag denna mening i sin bloggutmaning: 

22. Trygga räkan…

Hade ingen aning om att det är en vanlig sångtext som svenska folket har hört fel på! Det är alltså psalmen "Tryggare kan ingen vara"...men googlar man så får man veta det!


 

7 kommentarer:

femfemman sa...

Konstigt hörfel. Det var någon annan del av psalmen som jag tyckte var konstig, då jag var barn. Men jag kommer inte ihåg vad det var. Psalmen sjöng man ofta som barn. Men fattade inte mycket av innehållet. Kram

BP sa...

Vilka vackra bilder med morgonsolen och dimman som ligger kvar. Så rofyllt det ser ut.
Ja, hur orkade du jobba kvar på Förlossningen med dina hörselproblem. Ja, även utan nedsatt hörsel var det ju ett helvete. Och inga ändringar i sikte heller, nästan ett år senare. Suck!

Trygga räkan hade jag heller aldrig hört talas om. Det är en tröst att inte du och Åke heller visste vad det var. Men nu vet åtminstone du och jag. Så mycket man lär sig i Blogglandia...

Anna i Portugal sa...

Trygga räkan hahahah, jösses hade ingen aning om att det är vanligt att det tolkas/hörs så. Fina bilder på kyrkogården

znogge sa...

Vilken tur att du inte jobbar kvar på förlossningen för arbetssituationen verkar vara oförändrat dålig där. Märkligt att inget händer...

Så vackert när du cyklade hem på morgonen!

"Trygga räkan" är ju välbekant men själv föredrar jag att använda psalmens rätta namn.

Önskar en god kväll nu!

Kram

Äventyret framtiden sa...

Trygga räkan har jag hört talas om sedan hedenhös. Min äldre bror brukade sjunga den för mig när jag var en liten flicka och så fortsatte han: Vart jag mig i världen vänder står en jäkel med vassa tänder. Hur ska man kunna ta någonting på allvar överhuvudtaget när man har haft det så i sin barndom, haha...?
Så vackert det var på begravningsplatsen, snudd på magiskt.
Ha en bra natt!
Kram!

Annika sa...

När jag nyss fyllt tre år och blivit storasyster fick jag lära mig hela Tryggare kan ingen vara ... utantill så att jag med hög och klar röst skulle kunna sjunga den på min systers dop. VILKET jag gjorde.
Tror det är den första psalm jag lärde mig.
Vet att många skämtar om Trygga Räkan, hahaha. FINNS det verkligen ngn som på allvar tror att den heter Trygga Räkan, dööööör isf---HAHAHA!!!

Norra begravningsplatsen är sååååå fin.
Jag och min syster brukar gå där och bara titta på gravarna. Det finns många som verkligen triggar ens nyfikenhet där.

Kramar!!

Ditte sa...

Hade det stått "Trygga rekan" hade de kanske varit enklare. För några räkor är ju inte direkt inblandade. Men visst sa man så i Stockholm om den psalmen när jag växte upp. Men med "e".
Vackra bilder från din hemväg över kyrkogården.

Jag tänker också på hur du orkade jobba på förlossningen så länge med din hörselnedsättning. Skönt att du fått ditt implantat och inte minst mu är på eftervården. Även där har ni ju mycket men kanske på ett annat sätt.

Önskar dig en lugn jobbnatt.
Varm kram