Senare ikväll så åkte jag och äldsta sonen med yngsta sonen till Arlanda och vinkade av honom för vidare äventyr i Holland, där han ska möta upp sin tjej och kompisar och fira nyår! Det blev ett kort men ack ett så härligt besök! Känns lite tomt nu...jag har knappt fattat att han har varit hemma...
8 kommentarer:
Åh kan tänka mig att mammahjärtat ville få ha honom kvar lite till.
Tröstekram ❤
Åh kan tänka mig att mammahjärtat ville få ha honom kvar lite till.
Tröstekram ❤
Kort kan verkligen vara underbart i ditt fall. Bilden på grabbarna när de var små är ju såååååååå söt. Love it:-)
Nu hade ju Maltså-sonen säkert planerat sitt nyårsfirande i Amsterdam (älskar den stan), dessutom slapp han därmed att frysa ihjäl i Stockholm. Så du får ha honom kvar levande ett tag till i alla fall;-)
Svar: Snuskig fantasi - hahaha! Men nu när du säger det så:-))))))))) Lite konstig form kanske, men:-)))))))))))))))))))))))))))))))))
Vilka söta små lintottar :-)
Förstår att saknaden blir stor igen...
Kram!
Usch, visst sliter det i mammahjärtat när man måste skiljas från sina favoriter :(
Det räckte att Max ringde på julafton för att jag skulle börja gråta!
Men härligt att ni ändå fått rå om varandra några dagar!
Kram
Det blir alltid tomt när dom åker :(
Tittar förbi för att önska dig ett riktigt
❤ Gott Nytt år finaste ❤
Kram Sanna
Vilket ljuvlgt kort på sönerna som juniorer! Och visst blir det tomt. Men underbart tror jag ibland ska vaar kort, men kanske blev det här i kortaste laget.
Nyår i Amsterdam blir säkert jättetrevligt för sonen och den staden är så mysig på alla de sätt.
Kanske ni också tar en tur dit....Skämt åsido! "Que dire adieu cést mourir un peu"; att säga farväl är att dö en smula. Kanske väl drastiskt, men ledsamt är det.
Vi har ju tyvärr baar våra barn till låns....
Skicka en kommentar