söndag 1 februari 2009

1 Februari 1982


Solen sken,snön gnistrade vit när jag lätt illamående denna dag skulle försöka mej på att köra upp! Äntligen var det dags att få ta körkort! Min bilskolelärare tyckte nu att det var dags! Har då aldrig varit så nervös i hela mitt 21-åriga liv när jag närmade mej Brommaplan där jag först skulle skriva teoriprovet,och sen köra upp. Trodde jag skulle kräkas! Teorin gick galant. Nu var det bara det värsta kvar:uppkörningen! Trafikinspektören (heter det så?) var en barsk man,det gjorde inte saken lättare. Jag skulle få börja köra (vi var 2 eller 3 elever i bilen) från Brommaplan,och den helvetiska tvåfiliga rondellen! Det började inte bra,jag blev bländad av den lågt stående solen,så jag såg inte om det var rött eller grönt vid trafikljusen. Bästa att stanna tänkte jag. -Varför kör du inte? sa då inspektören. Ok tänkte jag ,supernervös,då är det grönt! Jag visste att alla brukade få köra till Sundbyberg,så min hjärna var inställd på att köra rakt fram i rondellen mot Sundbyberg,så hade han sagt något annat hade jag blivit förvirrad! Väl i Sundbyberg får jag motorstopp i en backe upp. Helt förvirrad (och säker på att jag nu gjort bort mej) så startade jag om med 2:ans växel i. -Helt rätt sa inspektören, i backe kan man starta med 2:an i ! (Puh ,det gick ju bra)
-Sväng nästa vänster!
-Ok sa jag och körde fram mot den större korsningen med trafikljus.
-Nej,nu körde du för långt! sa inspektören!
-Vad gör jag då? svarade jag.
-Du ska fortfarande dit jag sa att du skulle köra! gormade inspektören.
Herregud,tänkte jag,vad ska jag göra? Jag får väl göra en u-sväng här i den större korsningen,ser inga skyltar att det skulle vara förbjudet. Nu var jag lätt panikslagen,och såg hur körkortet flög sin kos långt bort.....
Jag gjorde min u-sväng,svängde sen in där jag skulle och parkerade. Mycket ledsen och besviken på att jag hade misslyckats. Minns inget om hur de andra eleverna körde. Jag satt bak i bilen och deppade.
Döm om min förvåning när vi sedan var tillbaka vid Brommaplan och inspektören räcker mej mitt splitternya körkort och säger:- Tro nu bara inte att du är stålmannen i trafiken,utan ta det nu lugnt!
Jag blev yr av lycka!!!! Minns att jag sprudlade av lycka hoppade på bussen hem igen mot Vällingby,tappade körkortet på golvet i bussen,tog upp det och log mot busschauffören.
JAG HADE TAGIT KÖRKORTET IDAG!
Detta mina vänner är just idag exakt 27 år sedan!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Grattis på dagen!
Den glömmer man itne i första taget:-)

Tant Janet sa...

Grattis grattis!

Suzesan sa...

Haha det låter som körkortet i cornflakespaketet:) Haha. Bara skojar.
Min var trevlig under körningen men falsk.
Jag gjorde INGA fel men blev kuggad för den idioten ljög om att jag backat upp på ett gatuhörn ..på kanten på trottaren...MEN jag backade inte en enda gång. Inte en gång.
Jag grät en hel eftermiddag. Jag grät Floder så min körskolärare visste inte hur han skulle trösta mig. Sen så var han arg på inspektören.
Jag grät nog Mest för att inspektören ljugit!! För jag var arg. Ibland gråter jag när jag är arg:)
Andra gången gick det hur bra som helst.
Kram
Susanne

Katinka sa...

Åhh, grattis på 27 års dagen för körkortet då! Måste kännas härligt att tänka tillbaka på det där. Åren går ju så himla fort...

imse sa...

Ja, det var en nervös dag, när man skulle köra upp. Och vilken lycka när man klarade det.
Var rädd om kortet!

Kram