tisdag 28 augusti 2012

Livets slutskede


Morgonsolen gillade Maja idag, visst ser det underbart ut!
Dagen idag har varit jobbig. När vi kom fram till Falun och gick in i pappas rum på äldreboendet så trodde både jag och min syster att pappa var död. En liten vit skugga låg där i sängen och blundade, jag tittade snabbt på hans bröstkorg och såg att han andades. Förstå mig rätt, egentligen önskar jag att han får sluta sina dagar snart, för det liv han nu lever är inte ett liv. Men efter några chokladdrycker som jag hade med mig, en liten whisky och en hutt portvin, så piggnade han till . Fick hjälp att ta upp honom i rullstolen och ut i SOLEN som så lägligt tittade fram när vi kom ut. Medans han rökte tre cigaretter med hjälp av syster, och smaskade i sig en chokladboll till kaffet så masserade jag hans kalla fötter och ben. Varför kan inte vi människor bara få dö knall och fall när vi levt färdigt, varför måste livet sakta ta ifrån oss, med sängliggande som följd,blöjor och helt beroende av andra människor??!! Minns med sorg hur de människor levde när jag själv jobbade på långvården i slutet av 70-talet, hur vi bytte blöjor, såg till att de bajsade och åt den mosade mat som vi matade dem med- vi tonåringar som knappt själva börjat våra liv, inte förstod vi hur en människa i livets slutskede ska behandlas med respekt och med mycket mer omvårdnad än vad vi kunde ge dem!
Skillnaden idag är att alla får ett eget rum,så var det inte när jag jobbade med de gamla, de bodde fyra stycken i samma rum, och fick lavemang varje onsdag. Så illa är det kanske inte idag. Hälsade på bror i Gävle på vägen hem. Och har förstås gråtit....

8 kommentarer:

Hökis sa...

Kram.

Fru H sa...

Nä. Kram. Saknar ord.

Sus sa...

Usch. Tufft. För alla.

Hoppas han snart får frid. Jag tror man kommer till en punkt då man är klar.

Så skönt att han har fina barn <3

Shamrock sa...

Usch vad jobbigt. Kram på dig

Anni sa...

Stora varma kramar!
Tänk vad en chokladboll, lite whiskey och cigaretter kan göra? En udda form av konstgjord andning.

helga sa...

Åh, vad svårt det är... Stor kram!

Jaana Oh sa...

En kram!!!!!!!

Agneta sa...

Åh. Det är så sorgligt när livet sakta tar slut. Alla borde få dö knall och fall!
Kram