torsdag 23 november 2017

Parkeringsväntan och lussekatter på posten!

Kl. 07.38 i morse stod jag här i bilen och väntade på parkeringsplats på vår gata, snacka om att folket som bor här har sovmorgon...strax efter att fotot togs så kom den första personen ut, så jag kunde parkera och gå in och sova! Hade vid ett svagt ögonblick den här veckan lovat att vikariera på jympan ikväll, så det var bara att ställa klockan och sitta i en halvtimmes kö till Stinsen och F&S när jag vaknade. Men i natt är jag ledig, skulle ha jobbat,men en kollega ville bli av med söndagnatten, och då hjälper hon mej med denna natt, så skönt, för det har blivit ganska många nattpass nu.

"Äpplet faller inte långt från trädet" lyder ett ordspråk om att barn liknar sina föräldrar, och det ser så så ut med Annis dotter,som också är konstnärligt lagd, se bara på dessa underbara örhängen som jag beställt från henne!!
Här kan ni beställa dessa coola lussekattsörhängen!


Men idag fick jag också ett tråkigt besked, som gör att man blir extra påmind om att försöka njuta av livet här och nu, det är så sorgligt att få höra att en bekant, en kvinna mitt i livet med tonårsbarn nu förlorat sin kamp mot cancern, det gick så fort, på bara några månader...

8 kommentarer:

BP sa...

1. Förstår inte att ni inte har brf-parkeringsplatser i området. Det är ju hemskt att varje gång få vänta på en p-plats. Men husen byggdes nog innan underjordiska p-platser uppfanns - kanske.

2. Bra med en liten andhämtning och en ledig natt. Den behöver du!!!

3. Jo, Annis dotter har verkligen gått i sin mors fotspår. Underbart!!! Men då jag inte gillar lussekatter och inte bär örhängen så...;-)

4. Ja, ibland påminns man om "carpe diem". Det hände mig med idag. Tre av mina f d arbetskamrater hade drabbats av cancer sedan ifjol. En kille och två tjejer. Gud vad jag hatar cancer...

Anonym sa...

Hur håller du? Att sitta på en mörk gata halv åtta på morron
efter att ha jobbat hela natten, och vänta på en parkeringsplats.
Och sen lägga sej att sova! Och så gympa som efterrätt!

Så ledsen att höra om din vän - En tröst - vet att det är en klysha -
är att om det är något obotligt, är det en välsignelse att det går fort.
Gör det inte lättare dock för dem som finns kvar.

Ruth i Virginia

Ama de casa sa...

Fy vad jobbigt med parkeringen av bilen! Jag skulle bli galen. Är sååå glad för att vi har garage här, speciellt under högsäsongen.

Du jobbar alldeles för mycket nu tycker jag - du måste vara rädd om dig!

Örhängena är himla söta, passar ju alldeles förträffligt nu när det lackar mot jul :-)

Fy vad hemskt att drabbas av den där vidriga C! Beklagar verkligen sorgen.
Kram!

Susanne sa...

Jag hatar cancer så intensivt =´(

Ditte sa...

Så trist besked! Och livet rår vi ju inte över, hur mycket vi än vill. Denna skitsjukdom som bara ställer till det...Och till ingen nytta.

Jättefina örhängen! Och de passar ju extra bra i dessa kommande adventstider.

Skönt med en ledig natt för du har ju hobbat en hel del. Klart välbehövlig.

Önskar dig en fin fredag.
Kram!

Ami sa...

Men vilket sorgligt besked! Livet är orättvist!
Så söta örhängen :)
Kram och ha en fin kväll

Villa Frejas bokblogg sa...

Usch vilket tråkigt besked. Kram.

Anni sa...

Cancer är verkligen en hemsk sjukdom. Så tråkigt med din väninna, så vansinnigt onödigt. Tur trots allt att så många idag kan räddas och få flera år av bra liv efter diagnos.

Glad att du gillade örhängena, nog är de fina!? Tre av mina vänner köpte av henne när jag delat på Facebook, så hon fick slut på lussebullar :-) Och ja, hon är ruskigt bra på väldigt mycket den tjejen <3

Kram!