Hem igen och ladda om för gravöl på gamla KS förlossning. |
Där var det dukat med vita lakan ... |
En tipsrunda var förberedd... |
Lite sorgligt var det att se alla tomma rum när vi gick runt och svarade på alla frågor. |
Man har ändå jobbat här i nästan 19 år.... |
Många knepiga frågor var det, även här i sköljen . Vet ni när Eugeniahemmet invigdes, jag hade helt fel, det rätta svaret är 1886! |
Vi bjöds på snttar, chips, vin och öl. |
Lite gamla bilder är alltid roliga att titta på. |
Både tipspromenaden och "bästa handledare" som läkarstudenterna har röstat på vanns av en av våra förlossningsläkare, tror du känner igen henne BP? En väldigt trevlig , men lite sorgsen torsdag. |
5 kommentarer:
Hallå snygging:-) Då var du ju rustad för gravöl på GKS. Visst är det vemodigt att efter nästan 19 år lämna sin arbetsplats. Men jag är ändå impad över att Landstinget bjöd på gravöl. Nyfiken som jag är så undrar jag bara om både ölen och vinet var alkoholfria;-)
Å visst känner jag igen förlossningsläkaren. Tycker det är helt underbart att hon vann en dubbel! Den tjejen är ju hur cool som helst och jag skulle aldrig gissa att hon hade det jobbet, om du inte talat om det för mig. Inga fördomar från min sida alls;-) Så himla kul att hon ville vara med på bild:-) Tusen tack för länken:-)
Trevlig men vemodig kväll kan jag förstå. Allt nytt innebär ett avsked till något gammalt som man lämnar...
Kram och god fredagsmorgon!
Massage och gravöl, en kombination så god som någon. Det är förstås med många känslor och minnen du lämnar din arbetsplats efter 19 år.
Dubbelbottnat där, såklart. Både skojigt och vemodigt. Hoppas ni kan få samma känslor för nya stället när det kommit igång ordentligt, gissar att det tar ett tag att trimma in det hela. Och vem vet? Kanske blir dom så illa tvungna att köra igång dom gamla lokalerna igen med tanke på hur dom INTE tänkt med antal platser på NKS.
Ha en fin fredag!
Kan verkligen förstå vemodet. Du har ändå jobba på GKS i 19 år. Mne ändå fint med "gravöl". Ett bra sätt att avsluta på tycker jag. I varje fall avsluta rent praktiskt. Minnena tar ju både du och dina kollegor med er vidare. Roligt med framröstning av bästa handledare och att det blev en av era förlossningsläkare.
Och att säga farväl är alltid att "dö" en smula.
Kram!
Skicka en kommentar