Åke är vår lokförare på temat "Hoppa på tåget" som denna gång har ämnet :husdjur. Så klart tänker jag direkt på vår katt Maja, den snällaste tillgivnaste katt jag kan tänka mej (nu glömde jag nästan bort min första katt Charlie, han var också ljuvlig!) Maja kom till oss när våra pojkar var 11 och 9 år, och hon levde med oss i 18 år, vilken lycka!
En hel del fick hon vara med om, utekatt som hon var. Astma fick hon också, så varje dag fick hon en kortisontablett av mig. Vi glömmer henne aldrig!
Hon finns kvar också som en tavla , Samuel brukar peka på henne och säga "mjau" <3
Som barn minns jag att vi hade zebrafinkar och ett marsvin, men jag tjatade på en hund länge och väl, och när jag var 13 år så kom basset hunden Josefin i vår ägo, vilken lycka! Hittade bara detta foto på mej, mamma och Josefin, nyinflyttade till Hofors är vi där, så jag var 14 år, och Josefin måste ha varit 2 år där. Underbara minnen med vår Josefin, dock envis som få! Hon tröstade mej när jag var ledsen och hade kärleksbekymmer, sov med mig i min säng. När jag flyttade hemifrån minns jag hennes lycka när jag kom hem och hälsade på, hon blev helt galen av glädje!
Vilka familjemedlemmar de blir, våra kära husdjur!
8 kommentarer:
Oooo vilken gosig katt du visar upp. Klart att Samuel säger mjau, det är ju precis så katten säger. Fin bild på dig, mamma och envisheten=) Det är berikande med djur- helt klart. Ha en bra kväll!,
Skönt att hälen är bättre =)
Ja, fina minnen. Och visst är det så att husdjuren ger oss så mycket. Vet ju att du är kattfantast. Fina bilder.
Kram
Finaste Maja <3 Hon fick verkligen ett bra och långt liv hos er. Tyvärr inte förunnat alla katter men Maja hade det bra. Så häftigt med en basset och vilket härligt namn på henne!
Kram och god kväll!
Maja minns jag såklart, och så glömde(?) du Molly. Men hon trivdes ju inte i lägenheten och fick ett nytt hem ganska snart om jag minns rätt.
Är ju varken katt- eller hundmänniska, men bassets är nog det roligaste hundarna som finns. Bara utseendet och man blir tokförtjust. När det springer med sina långa, fladdrande öron - det ser ju för roligt ut.
Så är det verkligen. Kära familjemedlemmar, det är de. / Anna-Lena / mammselen
Maja, så himla fin hon var. En riktig pärla..ja, husdjuren blir familjemedlemmar. Man glömmer inte bort dem, aldrig någonsin.
Kram
Men så mysigt att få se o läsa om dina husdjur. Visste ju att du haft katt, och att Maja blev så gammal, wow. Tror mina två utflyttade är 13 år nu och förhoppningsvis har de några år kvar. Och basseten, helt underbar, inte alls vanlig som ras och hörseln kan det inte vara något fel på med de härliga hängöronen!Jag hade ju också en basset av en annan sort Petit Basset Griffon Vendeen, en rådjurshund. Även den med stora ögon och enorm portion envishet! Tack för fina bilder/Kram
Skicka en kommentar