fredag 27 april 2018

Fredagsfeeling

Va ska man säga,panikartat på jobbet när vi kom igår kväll, flera kollegor dök inte upp, fel i schemat? En kollega från dagen ringdes in och jobbade med oss i natt! Chefen ringdes vid 23-tiden...ja, det var som vanligt alldeles för mycket patienter, och för lite rum och personal. Jag fick snabbt tillsammans med min uska ta in en omföderska på det sista förlossningsrummet, och fick vara med om en fantastisk födelse, kvinnan så gott som andades ut barnet, efter alla år som barnmorska är det inte ofta man får gåshud, men det fick jag vid denna födelse, och det gjorde min natt, trots att den var så hektisk! Mina två andra patienter hälsade jag på först vid midnatt! Jodå, avvikelser ska skrivas! En av de patienterna som verkligen behövde stöd var en ung kvinna född 2000 som kommit hit som ensambarn för två år sedan. Som tur var hade jag sedan tid för henne under efternatten. Men stressen och pressen är galen, som tur var hade vi erfarna undersköterskor som gjorde ett superjobb med städning och efterskötningar och tusen andra saker som måste göras, diskas instrument efter förlossningar mm mm., BB tog upp mammor innan de knappt hunnit fika färdigt efter förlossningen, så att vi fick lediga förlossningsrum till blivande mammor! Hur sommaren ska bli med flera nya usk-vikarier som inte har jobbat på en förlossningsavdelning vill jag inte tänka på!
Mitt i natten doftade det helt plötsligt nybakat på avdelningen, en ny grekisk undersköterska såg till att vi fick oss lite till livs...en god fetaostfylld smördegsrulle som smakade ljuvligt gott...då var klockan halv tre och blodsockret var lågt på oss alla, så detta var mums! 

Maja verkar må lite bättre, men hon har blivit så smal , nu får hon tonfisk som hon gillar, men hon äter inget annat nu. När jag öppnade balkongdörren i morse så gick hon ut och la sig i solen, känns positivt då hon mest ligger i klädkammaren i mörkret. 

Efter en god dags sömn var det dags att njuta av fredagkvällen med hemlagad pizza ( nästan hemlagad, använde pop-up degen med medföljande tomatsås). Snart väntar Lissabon, årets "logga" heter All aboard! Jag och schlagerväninnan håller tummarna för att vi får tillgång till Euro Fan Café, nu när vi inte fick ackreditering till Euroclub i Lissabon!

10 kommentarer:

Gerd ♥ sa...

God sen kväll! Ja, då har jag tittat tillbaka på din NYC resa, så underbar den blev till slut! Efter regnet... och där fick du ju blommig bakgrund och blå himmel.

Förlossningen, ja det är ett spännande och livsviktigt jobb, som verkar vara alldeles stressigt och överbelagt. Men, så är det lite varstans i vården. Men bebisarna kan ju inte vänta, de måste ju ut!

Känn verkligen att ni är värdefulla!!!
Varm kram!

BP sa...

Vilken natt!!! Att du och dina underbara kollegor orkar! Nå't måste väl hända någon gång.

Å hur andar man ut ett barn??????? Tror att man krystade ut det. Även om jag inte vet hur det går till att andas ut ett barn så är jag glad att just denna händelse gjorde din natt.
Stackars tjej som var född 2000. Delas det inte ut preventivmedel till ensamkommande barn?????? Suck, säger jag bara...

Vilket otroligt jobb du har, ja i alla bemärkelser alltså. Alltså senare i ditt liv tycker jag att du ska gå tillbaka till din blogg och skriva en bok om ditt jobb på BB. Jag menar allvar alltså!!!

PS. Loggan "All aboard" köper jag, men resten av denna slogan är inte ens rolig om jag får säga så. Eller så är det som min svengelska man brukar säga - "humour doesn't travel".

Hanna sa...

Jag drömmer ibland fortfarande om att bli barnmorska men efter tre förlossningar har jag blivit alldeles för rädd. Er arbetsmiljö låter verkligen helt galen för övrigt.

dianasdrömmar sa...

Vilket jobb ni gör, om jag inte jobbade med det jag gör hade jag velat jobba på förlossningen kram

JaanaM. sa...

Vad ni får kämpa på sjukhuset och förlossningen. HELT sjukt! En eloge till dig som orkar! Men tror också att det är smycket man få får tillbaka, när ett nytt liv kommer och fått vara delaktig i det.

Hoppas du får njuta av sommaren också och inte bara tänka på jobb...

Ami sa...

Vilken natt! Men så skönt att ni ändå kunde hjälpas åt så gott det gick. Och vilken omtänksam kollega ni har som bakade godsaker till er!
Skönt att Maja verkar lite piggare!
Kram

Ditte sa...

Ett under att det finns personal kvar som fortfarande orkar och vill jobba. Vore på tiden att några politiker både i regeringsställning och inom landstinger gick med er några nätter för att begripa. Ni gör ju ett enastående jobb men det är ju inte ok att ni så ofta ska känna att vare sig ni eller rummen räcker till.
Och givetvis så roligt när det går bra som med mamma som andades ut sitt barn.
Skönt med lite extra gott i magen. Så välbehöbligt.

Hoppas nu att Maja piggnar på sig.
Kram!

Guldkryckan sa...

Jag gnäller ibland över min arbetssituation, jag borde hålla tyst.
Ett fantastiskt arbete ni utför trots brist på folk.
En eloge till er.

Tack för att ni orkar fortsätta.

Znogge sa...

Du och dina kollegor gör helt enkelt ett alldeles fantastiskt jobb! Men det är sorgligt att det finns för få vårdplatser på våra sjukhus. På SUS i Malmö är det skarpt vårdplatsläge var och varannan dag när Husse kollar på morgonen.

Minns när jag fick vårt första barn på ett mindre sjukhus. Jag stannade i fem dagar och det fanns plats för alla. Redan fyra år senare när trean kom märktes det stor skillnad på KK i Malmö. Trångt, stressigt och stökigt även om personalen var lika fantastisk.

Kram

Susanne sa...

Men oj vilken natt. Ni är riktiga änglar! Kan inte förstå hur vården kan ha blivit så här. Alla dom som sitter på höga stolar har ju för 17 vaknat alldeles för sent. Det kommer ta låååång tid att reparera det dom ställt till med. Och innan dess hoppas jag att jag gått i pension. Måtte man orka vara kvar inom vården tills det är dags...