Idag fick vi en härlig överraskning, med kort varsel var äldsta sonen tvungen att hämta sin son, Samuel på förskolan för han hade feber, och hemma skulle de på eftermiddagen ha en förhandsvisning av sin lägenhet ( de är på gång att köpa hus...) så de två kom helt enkelt hem till oss, hurra, för då fick vi träffa Samuel. 39 graders feber hade han på förskolan, men nu hade han fått alvedon, och var så gott som feberfri, och väldigt pigg och alert! Underbart att får några timmar med dem.
Sen var det dags för en biofilm för mej och maken som lovat följa med och se Barbie med mig. Såg fram emot att se den efter "floppen" med filmen "Oppenheimer".
Men ack....den får en 3:a av mej, visst var den rolig och jag skrattade en del, men i det stora hela....nja..här några rader från en recension:
En underhållande film med mycket dans och musik – en dråplig betraktelse av samhället och i synnerhet av patriarkatet. Första halvan av filmen är mycket bättre än andra halvan. Jag skrattade en hel del men efter halva filmen hade de flesta skämten redan utryckts på olika sätt och det mesta var egentligen redan berättat då. Det sker ingen större utveckling av frågeställningar och handlingen är rätt förutsägbar, men absolut humoristisk och underhållande.
I Barbiedockornas värld härskar Barbie och allt är rosaskimrande perfekt, ljust och alltid skojigt, varje dag är lika lycklig, en förljugen värld utan sjukdom, sorg eller andra svårigheter, dag och och dag in i evigheters evighet. Skildringen av Barbies värld är snarlik den värld många influencers visar upp av sin värld. Men Ken är inte så lycklig, för hans enda uppgift i livet är att få Barbies uppmärksamhet.
Barbie vaknar en morgon och har förändrats. Hennes fötter är förändrade och hon går inte längre på tå utan har normala människofötter och hon har börjat tänka på livets jobbiga sidor och hon kommer till och med att tänka på döden. För att reda ut allt och för att bli den vanliga Barbie måste hon lämna sin låtsasvärld och ta sig igenom en portal som för henne till den verkliga världen. Med på färden följer Ken. I rollerna som Barbie och Ken: Margot Robbie och Ryan Gosling, både helt rätt i sina roller.
Ken upptäcker att i den verkliga världen har män makten – och det sätter igång filmens skildring av patriarkatets makt: en underhållande fundering kring politik och maktstrukturer. Det är roligt och tål att skärskådas. Men jag skulle nog vilja se fler aspekter kring fenomenet Barbie.
Skrivet av Rosmarie Södergren på Kulturbloggen
Två recensioner som jag kan hålla med om kan ni läsa här och här.
7 kommentarer:
Så jätteroligt med spontanbesök av Samuel. Förstår dig helt.
Kul att du fick med Martin på "Barbie". Döttrarna har sett den och hade liknande tankar som dina. Har inte för egen del varit så road av att se den...
Vad gäller Oppenheimer tyckte jag den var ganska ok. MEN! Alltför lång och seg.
"Där kräftorna sjunger" gillade jag också. Inte minst miljöskildringarna.
Kram!
Vilken tur att ni finns i närheten av lilla familjen och kunde ta hand om Samuel. Egentligen borde ju personalen på förskolan administrera Alvedon alldeles själva, istället för att "skicka hem" barnet...
Skrattade gott när du skrev att din man kollade Barbie med dig. Slocknade han också som du gjorde senast när du följde med honom till "Oppenheimer"? Hahaha!
Paula valde samma bok som du "När kräftorna sjunger". Jag är nog den enda som INTE gillade boken. Har hört att den har filmats. Kanske jag borde se filmen, för i vanliga fall brukar filmer vara sämre en böckerna, men det kanske är tvärtom i det här fallet;-)
PS. Lycka till med försäljningen av lägenheten:-) DS.
Jag har valt bort både Oppenheimer och Barbie på bio - men kräftboken tycker jag var riktigt bra och gillade märkligt nog också filmen!
Så trevligt med ett spontanbesök av Samuel. Otur att han fick feber men det får ju barn lätt. Nu blev det win win för inte skulle han vara kvar på förskolan.
Även yngsta fröken med sambo går i hustankar och deras lägenhet ligger ute för förhandsvisning. Ska bli spännande att se hur det går.
När det gäller filmerna hade jag valt bort båda och jag hade aldrig fått med Husse på Barbie, det kan jag säga.
"Där kräftorna sjunger" var verkligen en fantastiskt bra bok.
Kram
Får passa på att kommentera, då jag sitter vid en dator. Begriper inte varför det inte ska funka genom mobilen.
Tänkte på det då jag var i Stockholm... att bo med barn i lägenhet i innestan,d et skulle jag inte kunna tänka mej. Inte utan barn heller förresetn.. : ) Men det är väl inte lätt att sätta en lantis i en lägenhet. Sen finns det säkert lägenheter med stora gröna innergårdar hos er också. Vår Karin och hennes lilla familj bor ju i en sådan i Malmö. Där rä man i sin egen lilla värld av blommor och grönska.
Så att köpa hus, det låter klokt.
Hoppas att Samuel piggnat till. Virus brukar bli ganska kortlivade hos barn. Men rätt intensiva. Och mormor/farmor ligger lite risigt till vad det gäller virusöverföring. När Konrad började på dagis, så fick han magsjukevirus direkt. Vilket han överförde till mormor. Det är nog enda gången i vuxen ålder som jag förolyckats i trosorna... : )
Barbie, nej, ed är nog inget för mej. en som alltid varit tjock är mer eller mindre "allergisk" mot att se Barbie som ett kvinnoideal. Tror inte att jag skulle uppskatta "Oppenheimer" heller...men får läsa på lite mer om den filmen.
Ha en fin onsdag! Kram
Jo förresten! Där kräftorna sjunger, den gillade jag också. Även filmen! // anna-lena
Så synd att du inte gillade Barbie lika mkt som jag. Jag ger den en femma.
OCH ja tycker alla män ska se den, så superbra att din käre make följde med.
Nåväl, du och jag kan inte alltid tycka lika, haha.
Jag och BP tycker lika om boken idag, jag och hon är nog en av de få som inte gillar den. Tyckte den var för mkt, helt enkelt.
Men däremot gillade jag filmen så mkt bättre än boken, konstigt nog.
Kramar!!
Skicka en kommentar